Apor och kråkor, Monkeys and crows
En liten grå apa sitter lätt böjd över något svart, slappt. Det är en kråka den har i famnen. Torr blek nästan vit jord, uppstickande torra grenar. Rester av en skog. Apan tittar sorgset på den döda slappa kråkan och klappar den långsamt och försiktigt över ryggen. Det sitter ett par kråkor runt dem. De betraktar men inte påfluget och nyfiket utan lugnt och på avstånd. Ytterligare en apa sitter strax bakom den sörjande, den ser ut att ha närmat sig försiktigt och just stannat strax bakom den ständigt klappande apan. Den lutar sig fram och är på väg att lägga en hand på den sörjandes axel, kanske säga något, kanske inte. Den finns där nära men vet inte om den inkräktar. Att trösta eller vara rädd för att störa är dess dilemma.
